Jag är den första att beundra mina klienter och dess fantastiska kämparglöd. Jag blir varm i hjärtat och så oerhört lycklig när mina klienter når sina mål, kämpar vidare och ständigt höjer ribban för sig själva. Jag frågade min klient Sanna om hon ville dela med sig av sin historia till er och lyckligtvis svarade hon JA vilket resulterade i följande serie där ni får följa Sanna resa mot sina mål. Läs och njut, hon är grym! Hej Fias läsare! Sen 9 veckor tillbaka är jag en av Fias klienter. Sen 8 månader tillbaka är jag en trogen läsare av hennes blogg. Sen jag var runt 15 år har jag kämpat med min vikt. Det började med att jag kände mig alltid större än alla mina vänner och det kom några kommentarer som gjorde att jag verkligen trodde att det var så och att det spelade stor roll om jag vägde 5-10 kg mindre då skulle mitt liv förändras. Jag började prova alla sorters dieter, gick med i Viktväktarna, jag provade Nutrilett, Camebridge och allt vad dessa enbart-dricka-soppor-dieter heter. Jag provade dieter där man endast åt ägg, eller ananas, provade naturläkemedel som skulle se till att man tappade kilon ”utan att göra något alls” Så höll jag på i flera år, och visst gick jag ner. Och upp. Och ner och upp igen. Som 19-åring flyttade jag till USA och när jag åkte dit hade jag precis lyckats gå ner en del och var relativt nöjd med mig själv. Men efter 6 månader i USA hade jag lyckats gå upp en hel del och jag var desperat att hitta ett sätt att igen gå ner i vikt. Jag tränade på gym men fel mat med fel träning gav inget och jag anlitade en PT för att få hjälp vilket den utsedde PTn intygade att han skulle hjälpa mig med. Så fort jag hade betalat brydde han sig inte nämnvärt om att jag skulle få resultat utan dök upp vid träningstillfällen men inte mycket mer än så. Alltså ingen hjälp eller resultat. På något sätt lyckades jag tappa lite kilon tills jag ett år senare stod på svensk mark igen. Eftersom snabba resultat är det enda som varit viktigt för mig så har soppdieter varit något jag gjort många gånger. 2 gånger har jag gått ner runt 10 kg. Men det är inte under tiden man äter soppor som man kämpar. Kampen kommer när man väl börjar äta igen. Den inre stress man då känner över varje tugga man tar, varje måltid man intar och de val av mat man gör, stressen äter upp en. Det har egentligen alltid varit ett mål att kunna leva ett normalt liv, att ibland välja att äta godis och faktiskt njuta 100% av det. Hur många gånger gör man egentligen det? Fortsättning följer ,.
