Wow. Är helt tagen av era kommenterar i det förra inlägget. Har både gråtit, blivit varm i hjärtat, skrattat och känt så mycket olika när jag läst. Det är verkligen det bästa med att få ha den här bloggen - gemenskapen med er. Att få en glimt av era liv, vardag och tankar. Det är så oerhört inspirerande. Tack för att ni delade med er. Tack för att ni berättar så ärligt. Tack för all kärlek ni ger mig. Tack för att ni är så kloka, roliga och genuina. Är så berörd. Jag har läst varenda kommentar, några flera gånger. Är så tacksam för responsen. Vill passa på att lyfta några meningar från er som är tankeväckande: Karin: Idag är en bra dag. Jag känner mig glad och rofylld nu när jag ikväll landat i soffan. Små beslut gav stor utdelning skulle man kunna säga. Jag orkade genomföra ett träningspass på förmiddagen. Jag valde att lägga lite extra tid på matlådan till jobbet vilket alltid livar upp. Jag upplevde god personkemi med flera kollegor på jobbet, något som resulterade i flera spontana skratt och att arbetsdagen sprang förbi. Jag upplevde för första gången att jag nått bortom stadiet som den nya tjejen. Jag var en del av gänget. Det kanske låter banalt men det gjorde mycket för mitt välmående. Imorgon kanske är en sämre dag, men då ska jag minnas idag. Maria: Det känns som att jag hela tiden längtar bort. Lina: Under praktiken möter jag varje dag multisjuka äldre personer och det gör ont i mig när de är ledsna, förvirrade och inte kan klara de vardagliga sakerna själva. Det ger mig motivation till att verkligen göra deras dag lite bättre på det lilla sätt jag kan. Tänk på att små saker kan göra andra människors dagar mycket bättre! Erika: Just nu har jag en ganska bra balans i livet! Det är jag stolt över att ha lyckats ordna för mig själv eftersom det inte alltid har varit självklart för mig! Karin: Jag lider av psykisk ohälsa, har behandlats för PTSD efter ett par sexuella övergrepp jag blev utsatt för. Har dessutom varit sjuk i utmattningsdepression, och haft mycket ångest. Min vardag just nu handlar mycket om min kamp tillbaka. Varje dag förvånas jag över att jag kan så mycket och att jag hela tiden växer i mig själv Jessica: Glömmer bort att jag inte riktigt orkar prestera på den nivån jag är van vid. Har haft ett extremt omtumlande år bakom mig där jag och min man försökt få barn via ivf efter flera år av försök på egen hand som tyvärr inte gick som vi ville. Vera: Hej Fia! Jag läser din blogg varje dag även om jag inte kommenterar. Du ger mig massor av inspiration! Som min mamma så häromdan : ”PT-Fia har nog räddat många ungdomars hälsa.” S: Borde egentligen plugga inför en stor tenta, men migränen slog till när jag kom hem så tänker faktiskt lyssna på min kropp och gå och vila istället. För det har du lärt mig, att lyssna på kroppens signaler. Har aldrig gjort det förr, men nu gör jag faktiskt det. Hoppas du har en bra dag! Kram! Sofie: Dagen har varit tung. Har varit sjuk i ett par dagar.. Med en till stor del prestationsbaserad självkänsla krafsar detta tillstånd i mitt inre och får mig att må uruselt. Frida: Flyttade i januari 100 mil hemifrån för att börja plugga min drömutbildning, trodde aldrig att jag skulle komma in men nu sitter jag här, haft sån tur med boende och kan inte begära mer. Samtidigt som jag saknar allt där hemma är jag så glad att jag tog den här möjligheten, är egentligen väldigt hemmakär så är stolt över mig själv att jag tog det här steget. Istället för att klaga på på timanställningen där hemma så utbildar jag mig nu till något jag verkligen, verkligen vill arbeta med i framtiden. Johanna: Min dag har varit en heldag i skolan och direkt vidare till träningen, är i en svacka med motivationen till skolarbetet, satt och började nästan gråta för jag kände mig så uppgiven till allt. Men är tacksam över att jag har min träning och gruppen jag tränar med, kommer alltid hem med ny energi och uppgivenheten är bortglöm, iallafall för stunden. Får tänka på det lilla och leva på de stunderna. Vet att jag brukar ha en svacka på våren då jag känner mig nere, så just nu väntar jag bara ut den och hoppas på att det blir bättre. Alla små problem blir så stora när man är det minsta nere, sommarjobb, framtid och livssituation – tankarna rullar lätt iväg… Sofie: Jag är tyvärr en lite mer sporadisk bloggläsare nuförtiden, inte alls för att jag inte gillar din blogg (för det gör jag), utan för att jag upplever att jag egentligen mår bättre av att skippa sociala medier i stort. Jag blir lyckligare och mer nöjd med mitt liv när jag (i viss mån undermedvetet) låter bli att jämföra mig med andra. Även om jag på bra dagar ser det som inspiration så inser jag allt mer att det faktiskt bygger upp en inre stress.. Maria: Har också sedan någon vecka tillbaka fått sätta stop för mitt tänkande kring mat och kropp, insåg att jag tänkt på framförallt mat ohälsosamt mycket de senaste åren och mått dåligt över mina val, räknat kalorier av och till men mått ännu sämre då. Försöker nu bara hitta en balans i kosten utan att lägga för mycket energi på det. Emilia: Har precis spenderat en stund på yogamattan för att varva ner efter en helt okej dag. Är just nu, och till och från, deprimerad med väldig ångest men denna dag har jag lyckats balansera bra! Har annars ångest för det mesta just nu… Lina: Jag tog en lapp och skrev med svart text ”vem är jag?”, skrev mitt namn i mitten och gjorde solstrålar ut till saker som beskriver mig idag. Det var en dyster självrannsakan men ack så viktig för på ett annat papper skrev jag i rosa ”vem vill jag vara?” och samma med mitt namn i mitten med solstrålar till egenskaper hur jag vill vara!
