Jag önskar verkligen att det fanns tid att svara på alla brev som träffar min inkorg men i dagsläget är det omöjligt att hinna med. Ni ska veta att jag läser alla och svarar så fort jag får en stund över. Ibland dyker det upp ord som träffar mitt hjärta lite extra och just det här nedan är ett sådant exempel: Hej Fia! Jag heter Hanna Karlsson och är 19 år gammal. För ett år sedan var jag elit-fotbollspelare och spelade i allsvenskan i Djurgården. Jag har alltid älskat att träna och har levt för det i hela mitt liv tills för ca 8 månader sedan då allt gick överstyr. Träningen blev ett tvång och jag tränade alldeles för mycket och fick ortorexi. Hela mitt liv rasade. Jag kunde inte längre spela fotboll eller träna som jag ville vilket gjorde att jag slutade äta och fick anorexi. Jag blev så illa att den 8 Juli 2011 blev jag inlags på heldygnsvård och fick sitta i rullstol pga att jag var så underviktig. Jag ville aldrig gå ner i vikt , jag var bara rädd för att gå upp. Jag trodde att jag skulle gå upp i vikt av varje tugga jag stoppade i munnen. Det jag vill säga med det här medelenadet är att du på ett sätt har räddat mitt liv. Jag började läsa din blogg och blev så inspirerad. Sen jag blev inlagd har jag gått upp mer än 20 kilo och precis fått börja träna igen. De här halvåret har varit den jobbigaste tiden i mitt liv. Jag slutade tro på mig själv, slutade tro på att jag någonsin kunde komma tillbakatill träningen och kunnna bli vältränad igen. Men nu när jag har börjar läsa din blogg igen tror jag på mig själv igen. Du fick mig att inte längre vara rädd för mat vilket jag inte längre är. Jag älskar mat innerst inne och äter nu 6 gånger om dagen och har fått börja träna 3 gånger i veckan vilket succesivt kommer blir mer. Du har fått mig att tro på att jag kan komma tillbaka till en mycket sundare och gladare Hanna som älskar träning på ett helt nytt sätt. Där mat är den viktigaste energikällan, där träning gör att jag mår bra psykiskt och inte är ett tvång. Kicken av att bli starkare och starkare är en underbar känsla gentemot att bara bli svagare och svagare som jag blev av mitt tvångmässiga träningsbeteende. Även om de här har varit den tuffaste tiden i mitt liv så har jag lärt mig så otroligt mycket. Jag vill lära ut om det som gjorde att jag hamnade här. Jag vill, som dig, lära ut hur bra och sund mat och träning är tillsammans och hur illa det kan gå om du inte hittar en balans mellan dessa. Jag kommer starta en blogg där jag skriver om min resa tillbaka. Jag hoppas du kan kika in någon gång. Det roligaste vore såklart att få träffa dig för jag vill säga tack, men det förstår jag att du förmodligen inte kan göra. Ett stort tack till dig, Fia. Jag tror på mig själv igen! Jag har har en bit kvar på min resa till friskhet men jag har så mycket att tacka dig för. Stora kramar till dig från Hanna ,. Hanna har gett sitt godkännande till att publicera detta brev. .
