Tjatar ofta om hur fantastiska ni är. Vill säga det igen. Känner mig så oerhört privilegierad som får dela min vardag med er, tack! Är så glad att ni delar med er av era historier, ord och skickar alla mail. Det är så ofta jag sitter här och blir berörd. Vill dela med mig av det här som innehåller så mycket och ger hopp. Hej Fia! Jag heter Lina och har läst din blogg nu i kanske 1,5 år. Vet inte riktigt exakt, men har tänkt länge på att skriva ett mail till dig. En sak som jag tror stenhårt på här i livet är att tala om för andra att man uppskattar deras existens (inte prestationer, utan deras existens som personer) och visa att de är betydelsefulla. Vi kan aldrig få för mycket av den varan från varandra. Så jag vill berätta för dig, att jag uppskattar att du finns, och att du delar med dig av dig själv på det sätt du gör i bloggen. I både uppgång och dalar. Våra Resor är totalt olika men ändå ganska lika. Jag har alltid varit fysiskt aktiv. Först var det fotboll, sen ridning och därefter gymmet och olika gruppträningspass. När jag var 15 blev jag utsatt för en överfallsvåldtäkt under en löprunda. Efter det utvecklade jag en ätstörning. Träning var inte längre roligt, det vad ett sätt att överleva. Milslånga promenader istället för att vara i skolan osv. Många år senare fick jag behandling för att bearbeta min posttraumatiska stress efter våldtäkten. Som en del i behandlingen fick jag även börja på medicinsk yoga inom psykiatrin. Jag trodde inte att det skulle göra någon större skillnad, men den har hjälpt mig att ta tillbaka min kropp igen. Nu är det jag som bestämmer över min kropp, jag är inte längre rädd för den. Jag är inte rädd för att känna vad som händer, inte rädd för att hjärtat ska slå för snabbt eller att minnen ska slå mig till golvet så fort jag rör vid olika ställen på kroppen. Din blogg och det du skriver har nästan varit som en del i min behandling. Det är så viktigt, det du ofta skriver. Att man ska LYSSNA på kroppen, inte bara köra på. Det var så jag hanterade traumat i många år, stängde av från hjärnan och neråt, tränade hårt utan att bry mig om vad kroppen hade att säga. Jag har en lång väg kvar fortfarande, men jag är på väg. Och jag tror att jag har en helt annan inställning gentemot mig själv nu än vad jag skulle ha haft om jag inte hade varit med om allt det här. Kontentan av det här mailet var egentligen att jag ville tala om för dig att DU gör skillnad. Att dina texter har gjort skillnad i mitt liv, och att du är en bra förebild i jobbet med att försöka ta hand om mig själv. Så TACK! Stor kram från mig, Lina (Namnet är justerat)
