När Fia frågade mig om jag ville gästblogga var svaret självklart JA! Hade hon bett mig att stå på Ica Maxi och dela ut hennes telefonnummer och skrika: Läs Fias blogg! Så hade jag utan tvekan gjort det också, tack och lov bad hon mig inte om det. Det denna helt fantastiska Dalkulla har hjälpt mig med går inte riktigt att beskriva i ord/text men jag gör ändå ett försök. Det hela började med att jag en dag hade fått så nog av mig själv att jag inte ens kunde se mig själv i spegeln. Jag hade då läst Fia´s blogg ett tag och tänkte att det vore värt ett försök att mejla henne. Det mejlet blev, utan att överdriva, min räddning. När jag mejlade Fia hade jag ingen som helst aning om vilken resa hon skulle ta med mig på, jag trodde nog innerst inne att hon enbart skulle ge mig lite nya övningar och nått bra recept. Istället har hon stöttat och hjälpt mig till ett helt nytt liv! Visst låter det aningens överdrivet men jag har bokstavligen ett helt nytt liv! Innan jag träffade Fia gick jag runt och kände mig som en skugga av mig själv. Jag log fast leendet aldrig nådde hjärtat, jag hade konstant ont i magen, jag vaknade på morgonen och kände mig ledsen, jag hade ingen matlust, jag trivdes inte i nått annat än mjukisbyxor och tunikor ,. ,. fortsättning följer. .
