Ni bestämde rubriken: "Jag är mest nöjd med livet när ..." Jag är mest nöjd med livet när jag är i kontakt med mig själv rakt igenom. När det självklara är en grundläggande känsla av tillit och lugn. Att jag är så pass grundad att jag kan sitta lugnt i båten när saker kommer och möta det som är när det är med en öppenhet och distans. Är mest nöjd med livet när det finns reserver och resurser inuti. När kroppen, knoppen och själen får sitt regelbundet. När jag ger mig själv utrymme att vara allt jag behöver vara och inte dämpar eller trycker undan. Är mest nöjd med livet när jag oavsett vad som kommer, om det är jobbigt eller svårt, möter mig själv med omtanke och omfamnar istället för att kämpa emot. Släppa fram istället för att bita ihop. Är mest nöjd med livet när det känns. Oavsett vad det innebär. När jag tar i konflikten istället för att undvika den. När jag njuter av det lilla och ser vad som finns framför näsan nu istället för att längta bort. Skulle kunna fortsätta längre men stannar här. När är ni mest nöjd med livet? Läs även: Låt mig vrida på perspektiven
