Fick det här meddelandet på instagram och tänker att vi kan hjälpas åt att svara på det. Vi är många som har gått igenom (eller går igenom) skilsmässa och bär på olika erfarenheter, känslor och situationer. Så om du som läser det här vill - skriv gärna en kommentar och dela med er till henne. Här är några tankar från mig: Först vill jag tacka för de värmande orden. De gör mig väldigt glad. Känner mig oftast tillfreds och glad i det nya livet, med det sagt så betyder det också att jag har dagar då det mesta känns skit och det är och har varit en stor sorg som behövt, och fortfarande behöver, bearbetas. Mindre nu än tidigare, men det är fortfarande en process. Vill säga till dig att låta det ta tid. Försök att tillåta processen och allt vad det innebär. Det är inte meningen att du ska vara starkt rakt igenom det här. Tillåt dig att prata, älta och känna. Har du någon att prata med? Om det är möjligt: Gå och prata med någon utomstående som kan hjälpa dig att sortera. Jag började gå hos en kvinna förra våren och går fortfarande till henne. Hade inte kommit hälften så långt i min bearbetning utan henne. Även vänner och familj har varit ett värdefullt stöd. Vet inte om ni var överens om själva skilsmässan och hur er process gick till, men oavsett om man är ensam initiativtagare eller att det är gemensamt så är det en enorm sorg att ta sig igenom. Angående att sätta värde på sig själv. Ditt värde som människa sitter inte i er relation, hur den slutade och vad han gjorde efter. Ditt värde sitter i dig och den fantastiska människan som du är. Om du inte känner så - försök att komma dit genom att sörja och tillåta alla känslor, stärka din självkänsla genom att läsa böcker om det eller gå i terapi. Avslutningsvis så vill jag säga att det kommer en dag då livet känns snällare igen. Ge dig själv tid att bara fokusera på dig själv och dina barn. Ni är de enda som betyder något. All kraft och omtanke till dig och er! ♥
