Är lagom alltid bra? Många skulle nog spontant sett säga ja men jag är lite kluven… vad tycker du? Bra fråga! Jag älskar ju som bekant ordet lagom, men trots det så anser jag inte att lagom ALLTID är bra. Jag tror att vi behöver toppar och dalar, kontraster, för att må bra. Lagom behövs för helheten för att vi ska få någon typ av balans, men där i mellan tror jag att vi mår bra av att gasa, bromsa, spurta, ligga raklånga, satsa stenhårt, inte alls och så vidare. Kort sagt så jag tror jag att vi behöver mycket lagom i våra liv - och även delar som är allt annat än lagom. Hur hinner du att städa? Eller har du det rörigt omkring dig? Gör du det innan du gå och lägger dig, medans Edith sover, innan hon går upp eller när hon är vaken och drar ut allt igen? Det är såklart en stor skillnad på stökigheten i vårt hem sedan vi fick barn. Nu ligger det nästan alltid prylar, ovikt tvätt och grejer utspritt under dagen men på kvällen så tar vi ett ryck och plockar undan och snyggar till. På något magiskt vis ser det ju ändå likadant ut dagen efter ändå så det blir ett evigt plockande. För mig är det olika från dag till dag hur jag prioriterar plockandet. En del dagar sanerar jag hennes matplats noggrant efter varje måltid, ibland torkar lite snabbt under dagen och ordentligt först efter sista på kvällen. Jag ogillar att ha det stökigt omkring mig men har ett större utrymme för att se bortom det en stund (om annat behöver prioriteras) än vad min man har. Angående städning så har vi städhjälp varannan vecka sedan ca 1 1/2 år, ett av de bästa besluten vi tagit! Hur gör ni för att natta Edith? Vaggar ni henne? Sitter stilla och myser tills hon somnar eller kan ni lägga henne i sängen och så somnar hon själv? Hennes kvällsrutin ser ut som följer: Middag, plocka in sina bestick i diskmaskinen och stänga den, leka, gröt, tandborstning, pyjamas, läsa bok, bli nerbäddad i sängen, få en flaska färsk välling (Ottos barnmat), somna. Vi vaggade mycket när hon var mindre. Herregud vad vi har vaggat. Men en dag fick jag nog och kände att det hade sönder min rygg och att det nog var vårt eget fel som skapat en dålig vana. Så jag bestämde att vi skulle sluta och märkligt nog så har det fungerat ändå. Vi slutade amma, hon nattades i vagnen och lyftes sedan över till sängen i ca 2 månader som en övergång när jag slutade amma. Sedan började vi natta henne direkt i sängen (utan amning och vaggande) och det fungerade över förväntan och nu sitter rutinen så bra att den sällan krånglar (ta i trä). Vad tycker du om tillexempel viktväktarna? Hållbart? Har ingen erfarenhet av Viktväktarna så kan inte uttala mig om dem specifikt. Är generellt skeptisk till allt som innebär att man måste binda upp hur man äter (och inte äter) på ett speciellt sätt. Men har en bild av att VV kanske är lite sundare än exempelvis Itrim. Oavsett vad man väljer att göra så tror jag att det finns några grundläggande saker som man behöver ha med sig för att skapa något hållbart: Utgå från sin verklighet. Fråga sig själv varför man gör det man gör och hur man faktiskt påverkas av det. Undersöka sina förutsättningar och sin utgångspunkt (är det av omtanke mot sig själv?) Har kommit till den fasen att jag hatar att äta frukost. Ingenting smakar. Har du några tips på vad man kan göra? Åh, vad tråkigt! Det där man att maten inte smakar något har jag också upplevt flera gånger. Både under min utmattningsdepression och min graviditet och amning. Världens tråkigaste grej. Först så vill jag fråga om du vet vad det beror på? Är det bara en trist fas pga lite höstdeppig eller är det något fysiskt/psykiskt som pågår? Fundera lite på det. Någon tipsade mig om att äta något sött för att stimulera aptiten så det kanske kan fungera. Torkade osvavlade aprikoser är så goda och rika på järn. Testa att dricka färskpressad juice eller en smoothie om du inte vill tugga. Eller fundera på om det är situationen kring frukosten som påverkar dig negativt. Nu blev det ett långt svar, hoppas du kan snappa upp något vettigt av det. Kram!
