Hade skrivit en text om att jag saknar era kommentarer och att det varit färre den senaste tiden - så får jag den här kommentaren på inlägget om min livskris ↓ Och jag hann knappt läsa den innan ni, en efter en, skrev så mycket klokt, snällt och vettigt till mitt försvar. Det enda jag kan tillägga är väl att det jag går igenom inte är kopplat till ålder (som hon som skrev verkar ha fått för sig) och att jag är väl medveten om hur väldigt priviligerad jag är i mitt liv, men det bör väl inte minska rätten att gå igenom jobbiga saker i livet? Och ingen, förutom några få utvalda, vet ju heller vad det är jag går igenom så man kanske inte ska vara så snabb på att döma. Nog om det. Poängen i den text jag skrev men sedan raderade var att jag önskar att ni skriver en hälsning från ert liv. Hur känner ni inför måndag? Vad var det första ni tänkte imorse? Eller något vad som helst. Det är så fint att få en inblick i ert liv! Vill helt enkelt att ni pratar med mig. Berätta om dig! ♥
