För snart en månad sedan publicerades inlägget "den stora sommarbikten" och jag vill lyfta den igen. Ni bjöd in i kommentarsfältet med tankar om huruvida relationen man lever i är rätt eller inte, om att känna sig utanför i sina syskonskara och hjärtekross. Någon bjöd på tankar om att undvika sina vänner, ensamhet och hur hantera stress och förväntningar? Låt oss fortsätta prata, här eller i det kommentarsfältet. Hur mår ni? Hur har ni det nu när vardagen börjar på riktigt igen med skolstart och hejdå till sommarlov och ledighet?
