Jag har förstått att många av er har önskat fler inlägg inom ämnen som hetsätning, ätstörningar, matångest osv så jag tänker att vi börjar så smått med en ny serie där detta är det första med tema "kärlek till maten". Jag facineras ofta över hur en del människor inte äter. Utan att behöva ha någon ätstörning så är vissa bara inte särskilt matglada och går igenom dagarna där de ser ätandet mer som ett nödvändigt ont än något gott, roligt och alldeles underbart. Att skippa frukosten, kunna ta en lätt lunch och äta mackor till middag har aldrig varit min grej och jag styrs av en mindre "skalman-klocka" som noggrant ser till att jag får i mig all energi jag behöver. Att äta och laga mat är, som ni säkert märkt, en av mina absoluta favoritsysslor och jag blir halvt gråtfärdig av tanken att alla inte vill ge sig in i allt det fantastiska som matlagning innebär. "Jag äter inte för att leva, jag lever för att äta" skulle kunna vara mina budord och jag hoppas att jag kan inspirera er till att också våga och vilja njuta av matens värld på både ett hälsosamt, kärleksfullt och syndigt gott sätt. Tänk så mycket man går miste om när man ständigt äter korv och makaroner till lunch och mackor till frukost och middag. Vart befinner ni er i frågan? Äter ni för att leva eller lever ni för att äta? .
