01. Äta lunch hemma. Har kommit in i en ovana som innebär att jag köper lunch ute. Dels så är det bekvämt när jag och Edith hänger ute och dels så lockar inte kladdet och stöket och torkandet och städandet som kommer med ännu en måltid hemma så äter ofta lunch ute. Bra för att det är enkelt att äta vegetariskt, gott och bra mat, dåligt för att det blir så orimligt dyrt i längden. Och det är inte alltid man blir riktigt mätt. 02. Prioriterar bort det mesta som som tar tid från Edith. Förra veckan fick ett viktigt möte flyttas för att det krockade med vårt babysim och nyligen tackade jag nej till en 30 års fest utan att ens undersöka barnvakt pga att det kändes som det enda rätta. Är väldigt selektiv med vad jag tackar ja till eftersom hon är högsta prioritet. 03. Att lägga den där tiden på att RENSA kaoset i datorn. Jag har FÖR MYCKET som ligger på skrivbordet och i olika mappar och det finns ingen struktur. Ingen. Vill så gärna prioritera det här men har svårt att motivera att lägga tid på det just nu. 04. Att typ raka benen, fila naglarna, peela huden, tvätta sminkborstar och liknande. Men prioriterade att lägga en ansiktsmask häromkvällen för första gången på evigheter. Så behagligt! 05. Att boka in saker på kvällarna. Vill helt enkelt vara hemma med familjen och prioriterar att ägna kvällarna efter att Edith somnat till jobb. Känner dock att jag skulle vilja träffa någon vän ibland och träna någon kväll i veckan. 06. Att göra sådant som är en bit fram men som gör att jag är ute i god tid. Till exempel som att börja med julklappar redan nu. Jag vet ju vad jag ska ge till några personer så varför inte bara fixa det nu så det är klart och så jag slipper göra det tätt inpå? Samma med en deadline. Tänker ofta att jag ska göra klart det långt innan men sitter ändå där en eller två dagar innan, visserligen så jobbar jag bäst då när det bränns lite så får väl acceptera att det är så jag funkar. 07. Är expert på att skjuta upp saker överlag. En av mina sämsta egenskaper. Oftast skjuter jag upp och prioriterar bort sådant som innebär telefonkö, som känns tråkigt, som inte är jätteviktigt och som inte är brådskande. Ogillar verkligen det här beteendet hos mig själv men har så svårt att komma ur det. Känner ni igen er och har ni lyckats ändra det? I övrigt så har jag en lång lista på grejer som jag vill göra men som hela tiden prioriteras bort pga känns inte tillräckligt viktigt att lägga tid på. Som att börja titta på inredning och färger till nya lägenheten. Vi flyttar i januari så känns för långt bort nu. Som att göra den där fotoboken med våra bröllopsbilder. Som att scanna igenom nätbutiker för att se om det finns något mer att komplettera min tomma garderob med. Som att baka det där brödet som jag tänkt göra i flera veckor. Som att styra upp förrådet i källaren. Som att som att som att som att ... Vad prioriterar ni bort?
