/ Inlägget innehåller en annonslänk / Annonslänk: Jumpsuit här! Veckans ordbajs: Det är lördag kväll och jag har precis sett på Mello. HEJA Lina Hedlund! Hon måste ju vinna hela skiten eller vad tror ni? Vi har haft en påfrestande dag med ett alldeles för långt besök på IKEA. Fick vara med och försöka rädda en liten kille som satte en korvbit i halsen. Så fruktansvärt läskigt! Är glad för att jag gått två HLR-kurser det senaste året. Trots det så kände jag mig ändå osäker och rädd när jag hjälpte till att göra Heimlich på honom. Som tur är så gick det bra och allt kom upp på plats (inte bara på grund av min insats, vi var flera som hjälptes åt). Men hörni, har ni inte gått någon HLR-kurs eller om ni känner er osäkra på hur ni ska göra - anmäl er eller sök information genast. Det räddar liv! Jag har gått båda gångerna hos Camilla på Lifeinmind som är fantastisk. Rekommenderar! Veckans motion: Nästan obefintlig förutom ett par promenader. Har prioriterat jobb och sömn över allt annat när jag varit i Malmö. Veckans frukost: Hotellfrukost nästan varje dag eftersom jag var i Malmö söndag kväll till fredag kväll. Veckans vardagslyx: Att få sova så mycket! Det var längesedan och det gjorde på riktigt underverk för mitt mående. Känner att min grundläggande energinivå som människa har förhöjts massor. Tänk vad sömn gör med en alltså. Veckans skärmdump: Blir så bortskämd av er! Skärmdumpar ofta meddelanden som går rakt in i hjärtat. Här är två från veckan. Tusen varma tack! ♥ Veckans mående: Har varit så glad, inspirerad och PEPP (är inte så förtjust i det ordet men det behövs ändå här). Har sovit mer än 8 timmar per natt i en egen hotellsäng vilket gjort mig mer utvilad än på länge. Det som drog ner var saknaden efter Edith och det jobbiga i att vara ifrån henne nästan en hel vecka. Fan vad jobbigt det är. Veckans bästa stund: Att få komma hem till Edith och krypa ner bredvid henne i sängen och bara titta på henne. Veckans ångest: Känner mig stundtals otillräcklig som mamma. Edith var så arg på mig när vi vaknade imorse och jag plötsligt var hemma. Arg för att jag varit borta från henne flera dagar och arg för att hon är i en fas som innehåller mycket ilska, frustration och förtvivlan. Alla känslor är utanpå och svänger snabbare än man hinner med. Tydligen typiskt utvecklingsfas 10 men känner mig ändå dålig som lyckas pricka in en jätteviktig jobbperiod som innebär att jag reser mycket precis samtidigt. Vill bara kunna trösta henne men just nu är det få saker som hjälper när ett utbrott kommer. Veckans fråga: Får generellt många frågor om hur det känns att lämna mitt barn hemma när jag reser. Kan inte låta bli att undra om alla män som reser i jobbet får samma frågor. Antar nej på den frågan. Någon undrade också var tusan mitt barn är nu när jag är i Malmö? Personen såg lite förskräckt ut, som att jag hade lämnat henne hemma själv. Fick tillslut säga att hon är med sin pappa, vilket personen inte ens tänkt på som ett alternativ. Veckans person(er): Mina kollegor i det jag jobbar med i Malmö. Älskar den här gruppen och stämningen som är! Må det aldrig ta slut. Hur har din vecka varit?
