”Uppskatta de små stunderna” sa alltid vuxna. Jag kanske inte på allvar förstod innebörden av det som barn men såhär på senare år (hehe ung man låter) har man insett att det är väl ens viktigaste uppgift som vuxen människa att göra just det. Att uppskatta de små stunderna. Ett sådant lyckopiller till stund ägde precis rum då jag valsar omkring på Söder efter att ha varit en runda på kontoret. Jag bär bebis i bärsele vilket börjar bli tungt, men lättare än vagn i snömodden. Våra ytterkläder är otympliga och jag släpar på en kasse full av kalasgrejer. Lite bökigt och jag längtar tills vi tagit oss hela vägen hem …Så händer det, den lilla somnar. Ahhh en chans för mor att äta något litet i farten i lugn och ro. Den lilla fortsätter sova. Ahhh en chans för mor att dricka en koffeinfri kaffe, varm (!), sittandes på en bänk och glo. Aeeehhhh nu smäller vi av !!!! kom precis på att jag köpte en chokladboll (hur man nu kan lyckas glömma det på en kvart).Så nu sitter jag i godan ro och dricker kaffet varmt och glor på folk och njuter livet ur denna lilla ljuvliga stund av att bara va 💘
