Jag blir som förbytt när jag kommer ut i skogens snår. Jag tvärstannar, frustar högt genom näsborrarna och ler med hela tandraden. Kim ramlar in i min rygg och jag slår snabbt fast en hand på hans axel och säger "lyssna ,. LYSSNA" på tystnaden" medans jag ivrigt stänger ögonlocken och spänt håller andan. "lyssna på naturen.., ta IN det här". Han suckar med blicken och försöker ta ett steg fram men hindras återigen av min förvånansvärt effektiva handviftning. Jag står blickstilla och känner hur mina rötter greppar mitt inre och fyller mig med glasklara lyckokänslor. Jag trivs och bara älskar mossan under hälen. Efter en viss versin av vilse, några frustrerade suckar och mitt envisa tålamod lyckades vi hitta några klungor av de gyllengula kantarellerna som sedan fick toppa både middagen och frukosten.
