Hej på er! Klockan är 13.01 och jag sitter hemma vid köksbordet med en nybryggd havrecappuccino. Den här dagen drog igång imorse (hehe som den ju gör) och har bara fortsatt (som den ju gör). STARK text detta. Det jobbas på och jag går in i den här jobba hemifrån-perioden med ett helt annat förhållningssätt än i våras. Det är kanske inte så stor skillnad mentalt, men jag är på en annan plats i mig själv vilket gör att det känns annorlunda. Är oerhört tacksam över att uppdrag fortsätter komma in. Det är inget som tas för givet. Pratade med en vän i två timmar igår och jag slås av hur det verkligen är något som jag uppskattar med karantän-året 2020 - att många av mina relation fördjupats tack vare att man lever på ett annat sätt. Visst att man sågs mer innan men då gjorde man också mer, nu pratar vi mer via röstmeddelanden, chattgrupper, telefon och facetime. Det fördjupar. Edith imorse: "Strumpan är jätteglad! Byxorna är jätteglada! De tycker om mig så mycket!" och menade att kläderna var glada för att få sitta på hennes kropp - och jag tänkte må hon få behålla det där för alltid. Nu kom regnet. Jag och min projektledare Elin ska snart mötas för att fota bilder utomhus till min föreläsning och en rolig grej som jag drar ihop på instagram - berättar om det på söndag. Vi väntar en stund till så kanske det lägger sig. Nu är klockan 13.34, tog en paus i skrivandet för att svara på några grejer. Vi planerade om. Både var i ett "köttarmode" och regnet kändes som en given signal på att vi bara ska fortsätta röja. ÄLSKAR att planera om utifrån vad man behöver här och nu. Det är nog det snällaste man kan göra för att minimera stress. Det mesta går ju att planera om och prioritera om. Så, nu ska jag fortsätta här. Kika gärna in på instagram där vi pratar om vad ni som följer mig jobbar med. Oerhört spännande att ta dela av! Läs även: Trött, ful och den där "mensen kommer när som helst" - känslan
