Någon frågade hur jag mår och det första ordet som dök upp var "dåsig". Precis så känner jag mig. Dåsig och ändå fylld av någon slags välbehag. Är trött på ett sätt som känns i kroppen, ungefär som när man varit i skidbacken en hel dag fast jag absolut inte varit det såklart. Men den känslan. En trötthet som känns från huvudet ända in i märgen och som inte är det minsta jobbig utan bara gör en nöjd nöjd nöjd om ni förstår vad jag menar? Vill helst ligga i soffan och bli klappad på håret av någon vänlig själ. Ligga raklång på ryggen och slappna av så hela ansiktet inklusive käkarna faller ner. Vill vila blicken på någon serie och på sin höjd lyfta handen för att bryta av en bit till av den kalla apelsinchokladen. Awwwwh. Så ljuvligt. Det är precis vad jag ska göra nu. Minus den där vänliga själen som klappar håret då. Glad Valborg hörni! Läs även: » Recept: Glömd maräng med vispad grädde och bär
