När hela landet går in i ledighet är det ett par saker som jag alltid återkommer till. Det handlar om det här att med lätthet pausa från sociala medier. Det spelar ingen roll om det är sommarens eller julens ledighet, det känns lika enkelt. Det är som någon slags trygghet i att nu får vi tillsammans vila från att vara uppkopplade som gör att jag automatiskt skippar slösurfandet, snabbt gör det jag ska på datorn, stänger av den och gör annat. Det är plötsligt så enkelt att stänga av när det annars är så lätt att fastna. Det slår mig hur mycket jag uppskattar det, att vara fri från sociala medier och utan en telefon i handen. Det är ett av mina finaste nyårslöften till mig själv det här året, att bli bättre på att avfölja och lägga min fritid på det som inte kräver uppkoppling. Att se de sociala medierna som arbete och stänga av dem när jag är ledig. Att sluta slösurfa, att lägga ifrån mig telefonen när jag kommer hem och inte fastna i någon instagramfeed när jag väntar på något. Helt enkelt ta fram ett klassiskt Alfapet oftare, ta sig tid att reflektera på toaletten och bara se en film, utan telefonen i näven och datorn på magen. Bara se en film, med ögonen på den utan annat som stör. ,. helt enkelt bli mer omodern och spela mer brädspel utan det digtala. Typ.
