I torsdags kväll tog vi bilen till Dalarna och sommarstugan för att inleda påskledigheten med ett dygn i skogen. Direkt vi kom fram startade den obligatoriska processen i att bli varm: På med underställ, de största sockorna och låta braskaminen arbeta. Det finns få saker som är så avkopplande som att sitta vid en brasa och bara finnas till. Pulsen går ner, värmen bränner mot kinderna och lugnet flyter fram genom kroppen. Nästa morgon käkade vi frukost (som jag glömde att ta bild på?) och klev direkt ut på en vårig promenad i skogen. Aprilvädret hade ballat ur under natten och gav snö och minusgrader. Inga kläder kändes tillräckligt varma så vi älgade fram för att få upp värmen. Det var riktigt grått och tungt ute. Maj känns overkligt långt borta när man tittar på dessa bilder. Efter promenad och några rundor Ticket to ride (två) så gjorde vi frasvåfflor efter ett grundrecept som mamma alltid gjort. Med iskallt vatten och inga ägg. De toppades med skivad banan, vispad grädde, blåbär från skogarna vid stugan, jordnötssmör och någon sylt. Sedan fortsatte vi spela (mest jag och syrran) spelet som aldrig går att tröttna på. Vi avverkade nog tio-femton rundor innan påsken var över. Efter ett dygn i sommarstugan packade jag ihop mig och körde hem till mor och far där jag spenderade resterande dagar. Så vilsamt och välbehövligt på alla plan.
