Jag har försöker skriva något vackert sammanhängande men orden faller isär. Känns krystade och sneda. Huvudet är tjockt som av bomull och ögonen känns långt borta. Allt är aningens igentäppt och den energi jag hade är förblindad av pollenchocken. Allt de där peppande, inspirerande och fina som jag skulle skriva och göra är ställt åt sidan. Springer förtvivlat runt halva stan för att hitta ett morgonpiggt apotek, svettas på ryggen, nyser hundra gånger och förbannar allergin som jag glömmer varje år tills den hårdhänt talar om att den fortfarande finns. Trycker i mig tabletten med hjälp av saliv, sluter ögonen och känner depserat att nu kanske det släpper. Försöker tänka söta, ljuva, positiva tankar men känner mest att jag vill gå hem och börja om den här dagen. Äsch. Måndag, pollenchockad och risig. Hej hej! ,. en kopp ingefärste, ögondroppar och chiapudding till mellis förgyller en aning.
