Idag är jag enormt trött. Trött på det där farliga sättet som jag egentligen inte får bli. Kroppen säger åt mig att jag inte har lyssnat, vart för optimistisk och lagt in en kombination av härligt jobb och socialt för snabbt. Ett steg fram, tre bak eller vad det är. Blir sur på mig själv och drar täcket över huvudet. ,. idag är jag hemma och sörjer den bit av mig själv som jag inser kanske aldrig kommer tillbaka efter en utbrändhet. Vägen tillbaka till friskheten skapar ständigt nya avfarter.
