Dörren slog upp med en smäll och jag nästan ramlade ner på gatan. Tänkte på hur en sådan banal grej som nyfärgade ögonbryn kan bli en sådan stark humörhöjare. Energi kom från ingenstans och jag korsade Humlegården med lätta steg. Förbi statyn som varit den naturliga samlingsplatsen för många uppdrag. Vidare förbi den exklusiva adressen där en man med resurser betalade en hutlös summa för att jag skulle träna honom i hans privata gym i början av karriären. Nästa gata, nytt minne. Spårvagnshallarna. Den här delen av stan representerar stora delar av mitt jobbliv. Passerar Regeringsgatan och det som var Metros kontor för tio år sedan. Minns hur pirrigt och stort det kändes att gå till vakten för att få en egen bricka att blippa. Kusinen från landet känslan var starkt då och finns fortfarande. Traskar vidare med glatt hjärta och en stark känsla av att något nytt kommer nu. Läs även: Något händer med mig
