Jag är inne i något av en pittperiod. Enkelt förklarat så jobbar jag frenetiskt med att hantera och överleva min stress-sjuka. Sover halva dagarna, umgås med nära och kära, ligger blickstilla i soffan, andas lite för korta andetag, stirrar längtansfullt på kalendern och försöker bara ta mig igenom den fas jag nu befinner mig i. De dagar jag är pigg, glad och alldeles strålande efterföljs av något som likna bakfylla för att det gått åt så mycket enregi till allt det glada och sociala. Det är virrigt, skört och så nyttigt lärorikt att jag suckar. Idag är en bra dag, då passar jag på att gå ut och promenera i solen med syrran. ,. det här med att lära känna sig själv, inse inse sina begränsningar och viljor är alla former av intressant och tröttsamt på samma gång. .
