Påminnelse: Matbilder på internet ger inte en rättvis bild av vad - och hur mycket - människor äter. Igår hände det grejer i mitt mående! Den där förlamande tröttheten och det tunga huvudet försvann. Lättnaden! Andningen är som vanligt sedan ett par dagar och jag börjar repa mig på riktigt. Är så tacksam över att kroppen kämpar på såhär bra. Hoppas att det fortsätter såhär. Igår orkade jag till och med spendera några timmar på min balkong i kvällssolen, då vet man att man mår bättre. Bara att jag nu orkat formulera en tanke och kan skriva blogginlägg utan större ansträngning känns som en seger. Huvudet har verkligen inte varit med i matchen dessa veckor. Det är intressant hur väldigt tydlig min kropp varit under den här sjukan. Ryggläge i soffan varit det enda rätta. Har nog aldrig vilat såhär mycket rakt upp och ner som under de senaste två veckorna. Tänker på vilken skillnad det är, för några år sedan hade jag haft svårt att låta mig bara vara på det här sättet. Hade nog börjat försöka komma igång mycket tidigare. Börja göra för snabbt. Nu har jag varit helt trygg i att vila är det bästa jag kan göra. Det har inte ens känts jobbigt att det är otroligt sommarväder som jag missar att njuta av. Vet att om jag skyndar för snabbt så kommer jag bara att förlänga sjukdomen. Imorgon får jag hämta hem Edith igen. Längtar! Läs även: Varför sa ingen att det är så jobbigt att sluta amma?
