Nu har jag och Kim vart hemma tillsammans i en vecka. Jag hade romantiserat en hel del kring allt som vi skulle göra och hinna under de här dagarna - hur det gick? Mja. Det blev inte riktigt som mina fantasier, såklart. Jag hann i vart fall rensa ut och städa badrumsskåpen, vi åt några frukostar på balkongen, såg ljuvliga solnedgångar, gick morgonpromenader, hängde på stranden en dag, gjorde en utflykt en annan och hel del annat mysigt. Men tiden gick också åt till att jag jobbade nästan en hel dag och lite till, Kim blev krasslig och dunderförkyld (och någon bacill letade sig till mig även om jag kom lindrigt undan) vilket gjorde oss båda trötta och småirriterade. Den där listan jag gjort upp i huvudet med allt som skulle hinna fixas i lägenheten förblir orörd och jag är lite förföljd av en känsla att inte riktigt kunna slappna av och tänker mycket på framtiden. Verkligheten alltså. Lika självklar och glimrande som den alltid är. Första hjälpen mot när en har svårt att slappna av och komma till ro? Pilla med någon blomma. Vattna, dra loss torra blad och känna jorden mellan fingrarna. Foto: Erik
