Klockan är 22.05 och jag är svintrött. Det här blev en lustig dag då den första delen av den var helt ljuvlig. Jag och Edith hängde på morgonen och gjorde frukost osv. På förmiddagen packade jag ner henne i löparvagnen och sprang runt sjön medan hon sov sin lur. Jag hade ett sådant skönt flow i benen. Sprang absolut inte snabbt, men sprang med flyt om ni förstår vad jag menar. Och det var nästan så att jag inte ville sluta där ett tag. Det var inte heller meningen att jag skulle springa, blev bara så sugen när det väl var dags att gå ut så valde löparvagnen och klädde mig för det så jag skulle ha bra förutsättningar om suget fortfarande var kvar när vi väl kom iväg. Och så gött det var! Stannade till och med på utegymmet vid Eriksdalsbadet och unnade mig några minuters styrketräning. Efter det var dagen fortsatt härlig - tills den inte var den längre. Hann inte riktigt med i när det ändrades men plötsligt så var jag allmänt irriterad och svinfrsutrerad över att vi HAR PRYLAR ÖVERALLT. Lägenheten har aldrig känts så liten och det ska bli underbart att flytta. Och att rensa! Och sedan blev allt lite hula hula, Edith blev akut svintrött och arg, jag kände mig något pressad över att tiden rann iväg och fick plötsligt bråttom att söva henne, lämna över till en matförgiftad Kim och cykla till gruppträningen. Nu ska jag snarast möjligt lägga mig. Måste bara äta lite mer först. Jahapp. Det blev en lång historia om min helt vanliga dag mitt i livet. Hur var din helt vanliga dag mitt i livet?
