Hej. Jag famlar efter orden. Ligger i soffan under vårt stora täcke med en bankande huvudvärk. Livet känns just nu, på både det finaste sättet med kärleken jag lever i och på det svåraste sättet om sådant som vi går igenom men som tillhör privatlivet. Behöver finnas för andra och för oss. Ber att få återkomma imorgon. Idag finns det inte mycket att säga. Krama era nära och kära. Berätta för varandra hur mycket ni älskar dem. Fråga den du bryr dig om hur den mår på riktigt. Möt blicken. Kram!
