God måndag och HEJ! Sitter i ett virrvarr av leksaker och ytterkläder med en sovande bebis i armarna. Funderar på att lägga ner henne men njuter av att hon ligger här så rör mig inte ur fläcken. Såhär med andra barnet så lär jag mig hur orimligt fort allting går så försöker att stanna till och ta in sådana här små stunder när utrymmet finns. Nu kommer en o-unik mening - men är det bara jag eller är 2025 det snabbaste vi varit med om?! Upplever att det här året RUSAR på ett sätt jag aldrig tidigare upplevt. År har absolut gått snabbt förut men inte såhär? Sinnessjukt. Hann knappt blinka från augusti så hade löven fallit och november hänger på låset. Att vi gör allt samtidigt just det här året påverkar såklart, det finns inte så många stunder att sitta ner och bara vara vilket säkerligen bidrar till känslan av att året ruset, vi rusar.Man är väl heller aldrig så medveten om tid som med en bebis vid sin sida. Alla små förändringar, alla utvecklingssprång, allt man får uppleva under den lillas första år går i ett rasande tempo.Jahapp, det stora och det lilla. Jag har flera puckar på min lista som behöver åtgärdas. Några enklare som att hänga tvätten som ligger klar i maskinen och några tyngre som att ta avgörande beslut för två olika bolag, få återkoppling om en viktig sak till premiären av vår YouTube-kanal på söndag och fortsätta formulera en ansökan. Bland annat. Så jag sitter kvar med min sovande bebis och bara existerar en stund till, snart får resten min uppmärksamhet men just precis nu är det bara vi.
