Vilken slö morgon. Edith vaknade vid sju och var både pigg och orolig på samma gång, Kim tog henne så jag fick slumra en timme till. Sedan har vi ätit frukost, ammat, tänt brasa och inte mycket mer. Nu sover hon och jag passar på att skriva några blogginlägg för veckan. Känner mig både trött och lugn. Det är något meditativt med en sådan här långsam morgon mitt i veckan, snön gör såklart sitt. Det enda som står på min priolista idag är att rulla fram yogamattan och ge min kropp några rörelser. Baksidan av kroppen skriker efter aktivitet så jag får försöka göra något väldigt enkelt och försiktigt. Det är fortfarande lite för tidigt för att börja med någon styrketräning eller så efter förlossningen och blodförlusten. Men några snälla yogaövningar känns rimligt. Jag har börjat med ett inlägg om hur kroppen är och ser ut efter förlossningen, men är osäker på om ni tycker att det är intressant? I övrigt då? Vi börjar hitta någon form av rutin i bebisbubblan. Och jag provar mig fram med kombinationen bebis och jobb. Och på jobbfronten är det mycket spännande som bubblar inför 2018. Har svårt att ta in att det redan är ett nytt år runt hörnet. Har för övrigt ett enormt sug efter saffransbullar och saffran överlag. Det är en av mina bästa kryddor, tröttnar aldrig. Tänk en fisksoppa med saffran ... eller en riktigt bra saffranskola! Och en klassisk lussebulle. Jodå, det kan bli en tur till bageriet senare. Tack för att ni orkade läsa hela den här osammanhängande texten. Hoppas ni upplever en dag som är snäll! Puss!
