Det är söndag. Jag sitter vid köksbordet och försöker komma på något att skriva om men det är tomt. Edith sitter bredvid mig iklädd neonrosa brillor med kaninöron och mustasch. Solen bländar. Det enda jag vill är att dra igång städningen, bli sugen på nästa kaffekopp och sedan gå ut och klättra i Hammarbybacken med henne i bärstolen på ryggen. Vi är inne på morgonens andra tvättmaskin och det är smuligt under fötterna när man går. Dammsugaren kommer snart glida fram över golvet. Ibland får jag sådana här stunden då det är tomt i skallen. Redan igår satt jag med datorn klockan 22.14 och försökte få ord att ramla över tangenterna. Det hände inte. Har tankar men de vill inte formuleras till ord. Kanske är det för privata. Eller inte genomtänkta. Känner mig matt i kroppen. Pollenallergin gör sig påmind. Tänker på att det är april och jag ännu inte känt av mitt hat mot våren. Det är otroligt. Har uppskattat ljuset. Kanske har det börjat vända på riktigt nu. Uppskattar mina och Ediths helger, spontaniteten leder oss genom dem. Igår resulterade det i fynd på loppis. Idag sitter vi här och njuter av att göra nästan ingenting. Kaffe var det ja, kanske börjar suget pocka på. Ska bädda rena krispiga lakan i sängen och vända upp och ner på mig själv mot väggen. Hänga i ribbstolen. Se där, det fanns ord i mig ändå.
