Buuuhääää JAHEEEJJJa. Lite så är känslan efter 3,5 veckors sjukstuga + jullov. Det hela började som sagt med att jag blev sjuk i frossa, feber och någon influensaliknande tjafs som höll i sig till och från under två veckor. Någonstans där blev Tareq sjuk och i mellandagarna blev Edith sjuk. Nu är vi inne på någon light variant av att känna av bacillerna som Edith hade men förhoppningsvis blir det inte mer än en lättare förkylning. Men man kan säga att glädjen över att ha hållt oss friska så gott som hela året fick sig en törn med den här sjukstugemånaden. Herrejösses så mycket jag längtar efter mina rutiner och vardagen. ÄLSKAR vardagen. Hur underbart och välbehövligt och mysigt det än har varit att ha få vara så mycket hemma med familjen och göra ingenting så behöver vi alla nu komma ut i verkligheten igen. Om inte annat för humöret och att slippa klättra på väggarna, heheheheheee 🤠 Kan bäst beskriva min fysiska uppenbarelse som helt ur form och då menar jag inte utseendemässigt utan känslan i kroppen. Svullen i ansiktet och trött i ögonen eftersom sömnen blivit sämre i och med sjukor och uppvak osv. Trött av samma anledningar, låg energi som det blir när dosen av soffhäng och inomhustid är hög. Känslan är svag, ur balans och med en stark längtan efter att få leva på. Första steget är att hitta in i sömnrutinerna och somna och vakna på bestämda tider, det brukar ge mängder med goda ringar på vattnet. Någon mer som fastnat i långdragna sjukstugor de senaste veckorna? Läs även: 10 tips till dig som är sjuk
