God morgon, torsdag! Har den här veckan gått väldigt fort eller är det bara jag? Ser fram emot helgen med skräckblandat förtjusning, det ska ju målas tak grönt så att säga. Men låt oss ta en titt på gårdagen innan den känns förlegad. Drog på mig fredagsbrallan aka glitterbrallan trots att det bara var onsdag. Det är så sjukt, har aldrig varit med om att ett klädesplagg drar till sig människor som dessa byxor. Typ 10 personer frågade vart de kommer ifrån eller kommenterade att de var snygga. Ett barn stannade och kunde inte sluta stirra, säkert med skräckblandad förtjusning över glittermorsan på stan hehe :))) Styrde stålhästen till Jossans mysiga vind där kristallernas paradis på "Oh la moon" väntade. Jossan hade bjudit in några vänner på kristallfrukost. Vi gick loss kan man säga. Vi blev bortskämda med god frukost och en guidad kristallmeditation. Hade en flängig dag så mellanlandade på Espresso House för att hinna rensa bland 400 bilder och redigera de som blev valda. Det tog sin lilla tid. Bilderna fotades dagen innan och ja, hoppade rakt ner i samma kläder när jag vaknade. Så gött! Efter bilderna så mötte jag Sofia Antonsson (dietisten som skriver böcker om IBS bland annat) på en efterlängtad lunch, sedan tillbaka till Espress house för att fortsätta jobba och sedan vidare till Lindex julevent. Hämtade hem den här goslurven från förskolan. Tog till något som jag försöker undvika men i det här läget kändes som den viktigaste pusselbiten för att få min plan att gå ihop: Mutade mitt barn. Gav henne en klämmis för att smidigt komma iväg på cykeln och slippa den diskussion/fight som ofta kommer när vi ska hem och hon vill gå själv, vilket jag också uppmuntrar men ibland inte riktigt hinner med. Planen var alltså att cykla oss till posten för att hämta ut ett ändå "relativt gigantiskt" paket som annars skulle gå i retur och ta oss hem med relativt gigantiskt paket, Edith, mig själv, ryggsäck och diverse småplock. Det gick genom att hon satt i sin cykelsits med sin andra muta (macaron från Lindex-eventet som jag var på innan), ryggsäcken på ryggen och det relativt gigantiska paketet balanserandes på cykelkorgen. Men låt oss nu lämna det och lägga fokus på mitt otroligt välstädade hem som vi kom hem till. Ser nu att två bilder som visar mer helheten på kaoset inte kom med när jag exporterade de här bilderna, men det var alltså kaos i form av tvätt, disk, frukostgröten kvarglömd, kläder i diverse högar. Andra högar i högar. Skräp och saker som ska ner och källsorteras. Grejer som inte hittat sin plats osv. Mycket kul att sätta tänderna i alltså. Nu när jag ser bilden så tycker jag ändå att jag ser ganska glad ut. Det var jag ju visserligen också. Och trött på kaoset. Det blev att röja undan. Det är långt ifrån färdigt men betydligt bättre. Lade upp en story på instagram där jag visade kaoset mer i detalj och det strömmar in kärleksfulla meddelanden om hur befriande det är att få se att andra också har kaos och att det är så skönt att jag visar verkligheten och att någon ångest minskade osv. Det är så värmande och fint och kärleksfullt. Och visst är det ett fucked up-samhälle vi lever i när man får beröm för att man visar sitt helt vanliga vardagsstök.
