Igår hade jag den stora äran att föreläsa för Tele2 anställda som en del av deras hälsosatsning. Det var så otroligt roligt att föreläsa för publik på plats igen. Digitala föreläsningar är också roliga och utmanande på sitt sätt, men att få möta levande människor och känna energin i rummet är speciellt.Tänker tillbaka på min livs första föreläsning: Det var snart tio år sedan och jag hade blivit tillfrågad att berätta min historia för ett nätverk för personliga tränare. Utan att riktigt fattat att dagen faktiskt skulle komma tackade jag ja. Idioti tyckte jag eftersom jag då fick kaninpuls och handsvett bara av att presentera mitt namn för en liten sittande grupp.Den morgonen höll jag på att kräkas flera gånger. En kvart innan ramlade jag in på toaletten för att djupandas med huvudet i toastolen. Var förbannad och livrädd på samma gång. Varför i helvete hade jag tackat ja?Tog mig igenom det och fortsatte tacka ja eftersom jag någonstans lockats till det och tänkt att det nog ändå är min grej. Är tacksam för att jag fortsatte utsätta mig för det och nu har byggt erfarenhet som gör att jag oavsett föreläsning känner mig lugn och trygg. Plus att det ÄR något av det roligaste jag vet! Om jag vetat då, när jag nästan kräktes inför första föreläsningen att jag några år senare skulle stå och föreläsa på engelska för flera hundra anställda på Tele2 så hade jag nog inte trott på det och samtidigt blivit stolt. En fin tanke!Läs även: Acceptera tröttheten och jobba med den
