Kl. 09.20: God morgon och hej! Det är alltså igår - tisdag morgon - och jag kom nyligen hem från att ha lämnat Edith på förskolan, pratat med en bekant som jag springer på nästan varje vecka och hämtat ut två paket. Det är för övrigt något väldigt hemtrevligt med att springa på folk ute sådär. Det gör mig lika glad varje gång. Kl. 09.59: Dricker kaffe och betar av arbetsuppgifter som att uppdatera instagram, posta på FB, svara på DMs, svara på kommentarer och fundera på träningspasset jag snart ska hålla. Kl. 10.07: Låt oss ta en titt på vad som låg i ett av paketen. En tjej som följer mig på instagram frågade om hon fick måla en tavla till mig i inflyttningspresent. OM hon fick. Och nu kom den. Blev helt tårögd. Den är så fantastisk och detaljerna är otroliga. Tack Sophie!! Kl. 11.19: Mellanmål innan träningspasset. Kefir, russin och musli. En klassiker som alltid går hem. Kl. 11.23: Svarar på några DMs och ser att veckans poddavsnitt blir uppskattat. Blir glad!!! <3 <3 <3 Kl. 11.37: Kör veckans första livesända träningspass med Aller Medias anställda. Den här gången med kudde och stol som redskap. Ni hittar passet här om ni vill köra det! » Här hittar ni mina blommiga tights! » Här hittar ni det vita linnet med knut i ryggen! » Här hittar ni den blommiga jackan! Kl. 13.40: En sen lunch i form av Ediths överblivna fried rice som jag stekte upp igen med ett extra ägg och toppade med solroskärnor. Så gött! Kl. 16.53: Redo för kvällens föreläsning! Jag skulle alltså ha en onlineföreläsning med Studieförbundet Vuxenskolan SV Stockholms län och 1200 personer hade anmält sig!! Var pirrig, lugn och så redo. Kände att det skulle bli roligt och utmanande att göra en föreläsning helt digitalt. Mycket av stämningen i en föreläsning kommer ju av interaktionen i rummet med de som lyssnar och den försvinner ju när det blir digitalt. En utmaning! Kl. 17.14: Såg den här posten hos Ellas hjältar och hjärtat brast. Att barn en får bli sjuka. Ett barn borde aldrig någonsin behöva bli sjukt. Det är så förbannat orättvist. Stöd gärna Ellas hjältar om du har möjlighet ♥ Kl. 18.22: Kom till studion och möttes av ett glatt gäng som var mer än redo att dra igång kvällen. Kl.18.23: Det blev absolut en stunds kaninpuls när jag såg den lilla rutan där jag skulle stå. Jag är van att kliva runt och röra mig fysiskt med stora gester när jag föreläser. Går gärna runt och har många fysiska uttryck för mig. Även de fick tonas ner i det här formatet. Vilken jädra utmaning! Kände mig stolt som tog mig an det här med en trygg känsla och mindes min livs första föreläsning 2013 eller 2014. Fortfarande långt ifrån frisk från min utmattning, nästan svimfärdig och redo att kräkas av nervositet flera gånger innan. Jag har bara kommit till den här tryggheten genom att fortsätta utsätta mig för det. Kl. 18.38: Det hade blivit en miss i kommunikation gällande en grej i tekniken så vi fick tänka om lite i sista stund. Är så tacksam för att vi alla blev lösningsorienterade i den situationen. Kl. 19.09: Så var vi igång!!!!! Det var ovant i det nya formatet och samtidigt så kändes det så roligt. Kände mig totalt närvarande i stunden vilket är det viktigaste. Kl. 19.54: *Pustar ut* Jag klarade det! Smällde en kexchoklad som någon kastade till mig så fort kameran slocknade och bara satt och smälte alla intryck en stund. Helt färdig och så förbannat glad och tacksam. Öppnade instagram som svämmade över av fina ord. TACK!!! Kl. 21.38: Hemma igen, med en så skön känsla i kroppen. Och hög på ruset. Glad över att Elin ringde så jag fick smälta allt ihop med henne och prata av mig. Svarade på DMs och blev rörd. Åt en sen middag och somnade ovaggad. Vilken jädra pangdag! Läs även: » Vi behöver kanske tänka på pauser som en investering
