Nämen titta på mitt barn! Där står hon och åker tunnelbana liksom. Gudars! Vi är alltså på väg till Hedemora och jag tänker att ni får följa med. Ja, så blir det. Jamen sluta inte läsa nu, vi kör! Kl. 10.34: Vi är på tunnelbanan någonstans mellan Skanstull och Gamla stan. Hela vagnen är full av väskor och packning och böcker som ska säljas på min föreläsning så Edith får fint använda sina ben, ett uppdrag som hon tar på största allvar <3 Förutom att mamman (dvs jag) svettas kopiöst i stickad tröja plus fuskpälsjacka och vinterskor pga vi börjar få lite kort om tid så gick resan in till tåget smärtfritt. Den lilla handen håller hårt i min. Kl. 11:58: Vi underhåller oss med allt vi kommer på under tågresan. Medhavd bok med klistermärken. Drar dagens kort ur "universum-kortleken". Läser pixibok i två sekunder. Går till restaurangvagnen och shoppar pannkakor. Går fler "ärenden" till restaurangvagnen. Elin frågar vad Edith vill ha för dricka när hon ska köpa lunch, svaret från min tvååring är alltså "Cappuccino Elin". Hahaha. Tur att hon är i Dalarna och grundar sig en stund nu. Kl. 13.01: Nästan framme i Hedemora! Pälsjackan packas ner och overallen packas upp. Vi ser snö nu! Kl. 13.13: Säg hej till två av mina favoritpersoner i livet! Mitt barn och min projektledare. Dreamteam <3 Vi har väldigt roligt åt att Falubördiga Elin har tappat allt och körde platau-skor (hehe, observera skaldjursskämtet) och snöplogsväska i vinterlandet. Kl. 13.24: Ja, det snöar och ja det är inte plogat och ja det var halkigt och ja vi håller inte på att halka oss upp igen men ner i lekparken skulle vi. Absolut. Kl. 13.33: En puss till mamma. Kl. 13.42: Sedan följer ett par värdiga stunder i lekparken. Kl. 18.52: Klipp till kvällen då vi är på plats hos Lars Ericssons måleri där jag har det fina uppdraget att föreläsa på deras kundkväll. Känner mig glad, taggad och lite nervös. Redo! Kl. 18.53: Hälsar på gamla bekanta och kramas med mamma (till höger) <3 Kl. 19.03: Och vi är igång! Det är närmare 100 personer som lyssnar, ändå känns det intimt. Så fint med så många bekanta ansikten i publiken. Kramas med många som jag känner igen från uppväxten här i Hedemora. Kl. 19.52: Efter föreläsningen köps alla böcker jag har släpat med mig (tusen tack!) och jag kramas med bland annat Annica som var dagmamma till mig när jag var i Ediths ålder! En så mysig dag och rolig kväll! Jag ser något nytt i min blick på de här bilderna. Har börjat fylla på sömnen, inte varje natt men det går framåt, och jag börjar känna mig glad i grunden igen. Det känns som att det går åt rätt håll. Att livet börjar kännas snällt igen. Kanske kommer glädje och energi att få avsluta det här året som varit ett av livets tuffaste. Tryck på hjärtat om du uppskattar inlägget ♥ Läs även: → "Om vi leker med tanken att det inte finns några tillfälliga möten ..."
