Idag är det prick en månad kvar till beräknad förlossning! Vår lilla bebis har fått samma beräknad födelsedag som Zlatan, 3 oktober. Jag vet att många förstföderskor går över tiden men jag har en känsla av att den lille kommer att vilja komma ut tidigare, baserar detta på absolut ingenting annat än någon känsla som är rätt stark. Det sjukaste är att det egentligen skulle kunna hända när som helst nu! Har missat skriva en graviduppdatering den här veckan så jag sammanfattar det viktigaste här: » Den här veckan har den här boar-instinkten slagit till på allvar. Vi gjorde en lista på sådant som ska fixas innan ankomst och jag har redan checkat av ungefär 75% av bara farten. Alltifrån att fylla frysen med mat och fika (tack syrran!) till att rensa varenda låda, skåp och garderob i lägenheten till att beställa skötbädd och grejer. » Jag växlar mellan att ha enormt mycket energi en dag och vara helt slut nästa. Kör såklart på så länge energin räcker och vilar direkt kroppen ber om det. » Det börjar nästan göra ont i magen när bebisen bökar runt nu. Det är inte heller så mycket rena sparkar utan mer buffar, töj och ett jädra bökande, tar det som ett tecken på att hen växer som hen ska. Bebisen reagerar också mer och mer på Kims röst och blir helt livlig när Kim kommer nära på kvällen. » Har svårt att äta ibland då magen trycker på vilket gör att jag inte blir mätt men får en obehaglig känsla då det är för lite plats. Den nya strategin är att istället äta mindre och oftare, men inser att jag behöver äta ännu oftare för att bli riktigt mätt. » Mitt järnvärde är tillbaka till 126 som jag låg på vid första besöket hos barnmorskan! Äntligen!! De här järntabletterna är helt fantastiska som på tre veckor höjde värdet från 105 till 126, utan att paja magen. Tack för detta! Överlag så mår jag fortsatt bra och känner mig som vanligt. Är inte där att jag har tröttnat, men det kommer säkert. Hur mår ni som också är gravida? Berätta gärna!
