Gravid i v. 41 med Edith (hon föddes 9 dagar över tiden). Nykläckt <3 Knäppt att det redan är sju år sedan! Gravid med Edith, ett par månader kvar till BF.De sista dagarna (veckorna?) av graviditeten är här och jag har inte riktigt tagit in det faktum att jag inom en knapp månad är tvåbarnsmamma?! Mamma till två. Att livet tog mig hit på den mest otippade och ändå självklara vägen. Vi undrar så vem det är som gömmer sig därinne - vad är det för liten miniperson som ska komma till oss? Det har inte varit mycket tid för att preppa för förlossningen i och med husbygge, inspelningar och jobb in i det sista men jag känner mig ändå trygg. Livet (och jag själv) är så annorlunda nu mot när Edith föddes och för det finns bara tacksamhet. Att vara äldre och förhoppningsvis både klokare och tryggare ger ett lugn som inte fanns då. Att redan vara mamma när jag blir mamma igen bidrar också. Minns att jag hade svårt att connecta med den snäva mammarollen och allt som förväntas av en i den. Den här gången blir omställningen i den frågan antagligen betydligt mindre. Relaterar till det man ofta hör i hur ska man kunna älska ett barn till på samma sätt som sitt första, jag avgudar min sjuåring på ett sätt (!), men är övertygad om att kärleken kommer slå ner med en sådan självklarhet när bebisen väl är här. Livet kommer snart att bli väldigt annorlunda mot hur vi levt hittills. Jag längtar samtidigt som jag njuter skiten ur dagarna som är nu innan det drar igång. Kommande veckan är det bara jag och Tareq hemma då Edith är iväg med sin pappa. Våra sista dagar där det bara är vi två såhär, också fint och stort på något sätt! Läs även: Gravid v. 25
