Jahappppp, det såsas runt här hemma på ett sätt. Igår var vi hos barnmorskan, ett besök som slutade i en spontan hinnsvepning och därmed fick jag veta att jag är öppen 3 cm (!), har mjuk tapp och att bebisens huvud har sjunkit rejält sedan sist. Blev OERHÖRT uppiggad av detta! Bara 7 cm kvar! Och lite ring of fire som Anja så fint påminde mig om heheh 🤠. Hade någon slags förvärkar inatt men inte mer än så. Känner att det pågår saker och ting men inga värkar har dragit igång så väntar tålmodigt. Längtar tills det drar igång på riktigt och ägnar tiden till att bara vara. Igår när vi kom hem lade vi oss i sängen och lyssnade på en guidad meditation i Systrarna Brittons förlossningskurs (Så bra! Tips!) och somnade som två stockar. Klev upp först 4 timmar senare och ägnade resten av kvällen till att käka och knarka varsitt tidsfördriv (han TV-spel, jag SATC) till midnatt. Den här dagen har hittills ägnats åt sovmorgon, lång frukost, en väldigt långsam promenad i den smältande isen, te på en bänk i solen med hönsen som sällskap, facetime med min kollega Elin och nu ska jag käka något och fortsätta plöja SATC. Vill inte se något annat än något gammalt och tryggt eller vad man ska säga. Det kommer och går en del känningar så hoppas att något mer dra igång snart. Ser fram emot vad natten har att bjuda på! Vi är absolut uttråkade men tänker också att den här tiden är en gåva som vi verkligen behöver med tanke på att det här året kommer innebära fullt ös på alla fronter (bebis, husbygge, TV-program, företag) så att få lalla runt och känna sig lite uttråkad är det lyxigaste vi kan få just nu. Hur som helst, nu blir det mat och SATC igen. Kram! Läs även: Varför hamnar vi alltid i det extrema?
