Nytt sedan sist: » Det blev ingen graviduppdatering förra veckan eftersom jag inte hade något att uppdatera om. Förutom ett par dagar med trötthet och den där ångesten som kommer ibland så har jag lyxen att få må bra och det mesta flyter på. Det är en sådan enorm skillnad mot de första 17 veckorna då jag mådde skit. Nu känner jag mig precis som vanligt och är ofta till och med piggare än normalt i det att jag behöver mindre sömn, vaknar pigg och är pigg längre in på kvällen och natten. Gissar att hormonerna bidrar mycket för jag brukar vara betydligt tröttare efter sena kvällar och är något mer segstartad på morgonen (en effekt som är kvar från utmattningen). » Upplever att magen kanske sjunkit ner litegrann? Beror det på att kroppen och bebisen börjar förbereda sig för förlossningen? » Beställde hem en gravidkudde och jädrar så skön den är! Sover med den varje natt (med en del mellan knäna) och slingrar in mig i den i soffan för att få stöd till svanken och under knäna. Väl värd sina kronor. » Börjar känna igen bebisens mönster mer och mer. På kvällarna är det alltid fullt ös och nu börjar det kännas att hen blir större. Än har inte sparkarna gjort ont men jag gissar att det inte är långt borta. Det är så mysigt att vakna av att någon "kliver runt" i magen. Ibland när jag ligger på sidan så känns det ungefär som när man går i en hoppborg och sjunker ner med fötterna, alltså att bebisens sparkar känns så ner i madrassen. HE! Lite krånglig beskrivning kanske? Magen: Börjar få svårt att uppfatta om magen växer och tycker mest att jag ser likadan ut medan många runt omkring mig uttrycker hur fort den förändras. Mamma tyckte att den växte mycket bara under veckan som jag var i stugan med den. Det är för övrigt lika förvånande varje gång jag ser mig själv på bild och ser den stora magen, men det är väl inte så konstigt egentligen. Bebisen har också börjat reagera mer och mer på musik och höga ljud. Och när Kim ligger och klappar och smeker magen så blir det ofta ett väldigt sparkande, som att hen känner det ♥. Än så länge så känner jag mig relativt smidig men det är ett väldigt pustande och suckande när jag försöker möblera om mig själv i sängen på kvällarna och ska hitta en bekväm ställning. Att vända sig blir allt svårare. Gick en promenad runt sjön i snigeltakt igår, fick sammandragningar så det var nog den långsammaste promenaden hittills. Tänkte på hur nyttigt det är att göra saker i långsam takt ibland som omväxling. Inte skynda, inte gå fort, inte jäkta fram. Bara vagga lite. Ursäkta rivmärkena, men det här med att det kan klia något fruktansvärt. Smörjer och smörjer men huden verkar förbli torr. Veckans tankar: Vi längtar så oerhört mycket efter vår bebis! Vi fantiserar, pratar och gör små planer. Har en bild som jag längtar extra mycket till och som kan motivera mig på förlossningen: Att komma hem från att ta tagit lite luft på egen hand, vara lite kall och se Kim ligga och slumra i soffan med den lilla godingen på bröstet med brasan som sprakar bredvid och krypa ner bredvid dem i värmen. Har använt uttrycket "längtar ihjäl mig" många gånger i mitt liv, men aldrig förstått den riktiga innebörden förrän nu. Veckans fråga: Vad förvånade er mest med förlossningen eller tiden efteråt? Något som ni inte visste eller som man inte pratar om? Hur mår ni som också är gravida? Berätta gärna!
