Imorgon går jag in i vecka 19! Halva graviditeten är alltså snart gjord, vilket känns helt orimligt. Jag har ju nyss börjat? Eller ja, det känns som att den här härliga känslan av att vara gravid kom med magen. Det är så mycket lättare att försöka förstå vad som pågår där inne när man ser att magen växer och inte bara mår dåligt. Nu börjar min mage ändå växa på sig och det blir mer och mer verkligt för varje dag som går. Det bor någon där inne och hen verkar frodas. När vi ändå är inne på just gravidmage så tar vi en tillbaka blick på hur det sett ut från att vi fick reda på det tills nu. Vi fick reda på att jag var gravid tisdagen den 31 januari kl. 06.10 (mer om det senare). På söndagen åkte vi på vår efterlängtade bröllopsresa till Maldiverna, helt omtumlade med den nyheten i tankarna. Redan då så kändes magen lite svälld och ungefär som vid mens, men var annars som vanligt även om jag såklart tyckte att den ju näääästan såg gravid ut redan då (herregud, hehe). 9 januari, i vecka 5 ↓ 16 mars (v. 12) var vårt första ultraljud i och med KUB-testet och det var så förbaskat skönt att få se den lille och att det faktiskt var på riktigt. Magen ändrades inte mycket under de första veckorna vilket gjorde att jag inte heller tog några bilder. Först runt 25 mars (v. 13) började det hända saker! Det började komma en liten bula och jag märkte framförallt skillnad vid livmodern. Äntligen började det synas lite, även om det fortfarande var väldigt lite och lätt att dölja. 27 mars (v. 13) ↓ hände det ännu lite till och det kändes nu helt annorlunda i magen. Och BAM. Den 30 mars (v. 14) var det som att den bara ploppade ut. Minns hur både jag och Elin tittade på den på kontoret (hade en tajt kjol) och bara "ja, där ploppade den ut". Cyklade hem och fick ett infall att prova en klänning som jag tänkte kanske kan passa till ett bröllop vi ska till vid Midsommar och upptäckte på riktigt att magen faktiskt kommit ut nu. Och efter den här dagen har den bara fortsatt att ta för sig. Beställde hem några andra alternativ till bröllopet som är gravidklänningar och blev så glad över att den är där, kulan. Den får mig att känna mig fin! Detta är 10 april, v. 15 ↓ En bild från påsken i sommarstugan, helt förstörd med järnbrist och den enorma tröttheten som kommer med den. Helskotta vad dåligt jag mådde, men magen verkade som tur var inte lida av det. 14 april, v. 16 ↓ Fram tills nu har det vart enkelt att dölja magen på alla bilder vi fotat för mina träningssidor i tidningen amelia, nu behöver vi vara lite mer kreativa. Men det går att lösa en stund till. När vi fotade sist så skulle Elin ta någon kreativ bild .... he he. 18 april, v 16 ↓ Och nu syns kulan tydligt även när jag sitter och ligger. Det måste ändå vara ett så kallat "goals"! I början var det så snopet när man såg "jättegravid" ut när man stod och slappnade av för att det sedan skulle försvinna direkt när man satt eller låg. Men nu är den där, hela tiden. Bilderna nedan togs i helgen och imorgon går jag in i vecka 19. Och nu börjar jag äntligen, äntligen känna igen mig själv igen. Är så förbaskat tacksam för detta. Och imorgon är det RUL (rutinultraljud). Längtar så efter att få se den lille igen ♥ Hoppas ni orkade hänga kvar hela vägen hit. Puss!