Det är söndag vilket betyder att vi nu är inne på fem dagar över tiden. Idag är jag låg, uttråkad, skittrött och less. Det regnar, jag vill göra en massa saker (typ baka bröd och kakor, fixa grejer osv) men orkar inte. Har en jobbig kliande känsla i kroppen med jämna mellanrum och känner att jag skulle må bättre av någon form av träning, men kraften saknas. Den senaste veckan har vi fördrivit tiden på olika sätt. I fredags så promenerade vi runt i Saltsjö-Duvnäs och tittade på alla vackra och enorma hus. Igår tog vi vara på höstrusket och låg mest inne och sträcktittade på The Killing med tänd brasa och chokladmousse. Och vi äter, vilar, promenerar, fixar och grejar. Utöver det så har jag brutit ihop två gånger och gråtit i ren frustration. Båda gångerna i bilen på parkeringen till två olika ICA. Första för att jag hade keps på mig och inte såg den nätta (läs: enorma typ tre meter breda ) reklamskylten så gick rakt in i den och slog i huvudet ... och andra efter att jag virrat runt och inte fattat vart jag skulle parkera kundkorgen i självscanningskassan och Kim konstaterade att jag är rätt lost nu. Bet mig i läppen tills vi kom till bilen, sedan bölade jag. Och skrattade åt gråten. Och grät mer. Känslorna är lite all over the place som prins Daniel sade. Börjar verkligen förstå det alla pratar om - att gå över tiden kan vara skitjobbigt mentalt. Har googlat för att se om det finns något som man kan göra för att få igång det men det mest verkar såklart vara myter. Bebisen kommer när den är redo helt enkelt. Nu ska jag lägga ifrån mig datorn, bulla upp kuddar runt kroppen och skeda Kim som sover här bredvid. En powernap blir bra. Det är i mitt nuläge. Berätta om dig! Hur mår du? Hur känns livet just nu? Några bilder från häromdagen när vi tog en kvällspromenad runt bryggorna.
