12 oktober var det prick ett år sedan jag födde mitt första barn. Ett år sedan jag förlorade två liter blod, födde fram en stor bebis på 4420 gram (!) och fick kateter. Vägen tillbaka kändes lång i början, men kroppen återhämtade sig ändå relativt snabbt. En del saker behövde längre tid och det är så viktigt att låta det ta tid - även om det ibland kan kännas segt. → Underlivet känns nu som förr igen - så gott det går efter att ha fött barn, helt samma blir det ju aldrig. Minns att en gullig barnmorska på Sös poängterade att "ge det ett helt år, kroppen behöver det för att läka" och jag förstår verkligen vad hon menar nu. → Mensen kom tillbaka! Och den här första kändes inte alls. Alltså den kom så plötsligt att jag inte hann med. Hade ingen mensvärk, ingen konstig mage, inga mängder osv. Är lättad och överraskad då jag räknat med att få enorma smärtor, enorm pms och enorma mängder eftersom jag hört så många som får det efter att de fött barn. Får låta det gå några gånger till innan jag ropar hej men den här första mensen var en walk in the park tack och lov. → Brösten är nu lika små som när jag var tonåring. "Ur-ammade" så att säga. Det positiva är att jag äntligen kan gå utan bh igen utan att tycka att det är obekvämt. Det negativa är att de känns så pyttesmå, speciellt eftersom jag hade många storlekar större än mina vanliga under graviditet och amning. Kontrasten blev väldigt stor väldigt fort och det tar en stund att vänja sig. → Mina ben och armar är betydligt starkare än innan graviditeten. Ett resultat av alla benböj och lyft man gör dagligen med en bebis. → Håret börjar återhämta sig. Amningsluggen räcker ju nästan ner till ögonbrynen om jag drar ut den så det går ju åt rätt håll. Hoppas att det ska få hjälpa att tjockna till lite mer nu när jag även tog ur Hairtalk (löshår). → Känner mig ibland svag även om det har blivit betydligt bättre bara sedan jag slutade amma. Eller nej, jag känner mig grundstark - och i vissa sammanhang starkare än innan - men behöver öka muskelmassan för att slippa ha ont och känna mig sned och svag i rygg och nacke. Så känner mig både svag och stark samtidigt på något sätt. → Magen börjar sakta men säkert se ut som innan när jag står. Har mer lös hud som syns framförallt när jag sitter och magmusklerna behöver fortfarande stärkas, men känner att jag har hittat det grundläggande magstödet och orkar belasta i tyngre övningar. Det går åt rätt håll. → Rumpan är fortfarande plattare än någonsin innan. Den behöver en rejäl omgång med något stärkande, framförallt för att stärka hela baksidan och skapa en stark helhet. → Att sluta amma gjorde att jag inte känner mig lika utmärglad. Ett tag där i somras blev jag väldigt tunn och vägde för lite. Nu har även det rättat till sig och jag har en bättre och starkare grundkänsla. → Är inte heller lika utsvulten som under amningen. Och har ÄNTLIGEN börjat få tillbaka smak, aptit och hunger! Berättade att jag ett tag fick i mig alldeles för lite mat för att jag saknade aptit, hunger, aldrig blev mätt och att ingenting smakade någonting. Det verkar vara hormonerna som ballade ur, men det blev betydligt bättre efter första mensen och nu går det tack och lov åt rätt håll. Ja, det var nog allt. Vill ni läsa mer så har ni de tidigare inläggen här: - Kroppen efter förlossningen! - Kroppen efter förlossningen, 4 månader senare! - Kroppen efter förlossningen, 9 månader senare!
