Ni som läste mitt inlägg igår vet hur urlakad och less jag kände mig. Kroppen gjorde ont och jag var mentalt slut. Inget orimligt alls såhär i slutet av graviditeten, så jag gjorde det enda rätta - vilade på soffan, åt non stop, gnällde högt och lågt, var lite sur och bäddade ner mig med en varm vetekudde. Så imorse så hände något - jag vaknade pigg. Och eftersom kroppen inte gjorde lika ont och smärtan mot ändrtarmen inte var lika påtaglig så provade jag att cykla in till stan. Och som det gav mig energi! Solen värmde redan tidigt trots att det är i mitten på september och jag var tio minuter tidig så stannade till vid kajen, vände ansiktet mot solen och tittade ut över vattnet där Djurgårdsfärjan gled förbi. Och efter det så har jag både gett min kropp gravidyoga och cyklat hem, och jag är så fylld med energi och glädje. Det är som att jag är gårdagens raka motsats. Jag vet inte om det är en natt med bra sömn, det faktum att dagens rörelse har hjälpt kroppen eller vad det är men det får mig att tänka på glädjen som kommer av att känna sig pigg och frisk igen efter sjukdom, skada eller bara en dålig period. Vi blir som nyfödda och får en sådan kraft av att få känna oss starka och energiska. Det kanske är världens mest belönande känsla - att få kliva upp och känna att det som dränerat en har vänt. Passande nog så skickade Emelie precis bilder från vår gravidfotografering för någon vecka sedan så den här bilden får avsluta inlägget. Foto: Emelie Ohlsson, Love by Emelie.
