Efter den senaste tidens samtal i olika forum i jobbet så slås jag återigen av hur vi skulle behöva ge oss själva tid att läka emellanåt. Att fysiska sår behöver tid att läka säger sig självt, men emotionella sår behandlas annorlunda. Som om det löser sig bara man lägger locket på eller har bestämt sig för att "nu är det det bra".Tänker att just "läkning pågår" är något man skulle behöva ge sig själv utrymme för ibland. Som när man av någon anledning gått igenom en svår period och börjar komma ut på andra sidan. Som när man blivit sårad och börjar återhämta sig igen. Som när man varit väldigt stressad på jobbet för länge.Jag själv behövde det efter min sjukskrivning och utmattning, samma sak efter skilsmässan när allt började landa. Det är ju inte i den mest akuta fasen som något läker, då är det mer i överlevnad än något annat. Läkningen kommer sen, när man börjat landa och då är det lätt att tro att man "borde vara klar" och köra på igen.Att ge sig själv utrymme till att läka skulle kanske hjälpa en att ta hand om även de emotionella sår och utmaningar som livet innehåller - och förhoppningsvis hjälpa en att landa lite mer hel och bearbetad på andra sidan.Vad "läkning pågår" betyder kan nog bara en själv veta beroende på vad man gått igenom, men att ge sig själv den ramen tänker jag kan befria en från mängder med måsten i en tid där man framförallt behöver få landa. Läs även: Hälsa är inte ett lopp!
