Det är måndag eftermiddag och jag har vart här i snart ett dygn. Vi är mitt ute i ingenstans. Omgivna av natur, fågelkvitter och lugn. Vi startade förmiddagen i tystnad vilket helt enkelt innebar att vi inte fick prata med varandra från läggdags till ungefär klockan elva. Det var så befriande att vara tyst. Att umgås tillsammans i tystnad. Det här är det snällaste jag gett mig själv på väldigt länge. Känner redan hur min kropp skriker efter mer tystnad och återhämtning. Det känns fantastiskt fint att det här bara är första dagen. Här är några bilder så länge: Nu är det snart dags för dagens sista yogaklass, kram!
