... när jag inte är utomhus. Jag har nog vetat det länge men inte riktigt förstått exakt hur beroende min hälsa är av att vara utomhus. Vill nog påstå att det här med att vara utomhus varje dag är det absolut viktigaste för mitt välmående. Det är det som gör störst skillnad för hur jag känner mig till vardags. Det ihop med att få använda kroppen under dagen. Jag märkte det så tydligt häromdagen när jag på två dagar nästan inte var utomhus alls. Höll på att bryta ihop av irritation, trötthet, tungt huvud och allmän frustration tillslut. Det regnade två dagar i rad vilket gjorde att jag inte vågade ta cykeln till kontoret i mitt höggravida tillstånd med tanke på halkrisk osv. Alltså blev det att åka kommunalt till kontoret och sitta eftersom det börjar bli tungt att stå. Väl på kontoret så sitter jag och jobbar, sedan åkte jag taxi till ett event, taxi därifrån till en lång inspelning av podden - där går det inte att ha fläkten igång när vi spelar in eftersom det stör ljudet, vilket leder till dålig luft - därifrån åkte jag raka vägen hem för att käka med vänner, alltså ingen luft eller aktivitet i kroppen den dagen. Nästa såg ut ungefär likadan minus all taxi och plus att vi fastnade i en bilkö på väg hem från stan. Ingen luft och ingen rörelse. Jag höll på att bli tokig. Det var en sådan befrielse att tillslut få dra på sig regnjackan och ta en promenad och bara andas den där magiska septemberluften som dessutom var extra krispig efter allt regn. Så det är nog verkligen så, det spelar mindre roll hur många spenatfyllda smoothies jag dricker och hur många planerade gympass jag har. Det är den här vardagliga rörelsen som kommer av att cykla till jobbet, promenera, ta trapporna, sitta på huk, cirkulera med armarna, bära, lyfta och använda kroppen ihop med att få stunder utomhus varje dag som är absolut viktigast för mitt vardagliga mående. Det gör en enorm skillnad för känsla, humör och typ hela mitt väsen.
