Vaknade igår med någon sjuk låsning i bröstryggen. Nacken stel och allt ömmade. Tänkte först att det var för att jag sovit i ny säng (vi är hos mina föräldrar i Hedemora), haft för hög kudde och jaaa, man har ju passerat trettio osv. Hehe. Har aldrig tänkt så innan, men nu låg det otippat nära till hands. Det ihop med att jag var helt inaktiv under min sjukstuga gjorde att det kändes rimligt att kroppen sade ifrån. Tror fortfarande att allt det spelar roll, men har också förstått det som att det här är vanligt efter Corona? Att just ryggproblem, låsningar och stelhet är vanligt. Det är en märklig sjukdom som verkar ta över allt på den som drabbas. Nu vet jag ju inte om det faktiskt var Corona jag hade men alla symtom tyder på det och även nu efteråt med fortsatt extrem trötthet, plötsliga dippar i energi och nu ryggen som klev av sitt skift. Ser fram emot att få ta ett antikropps-test om någon vecka och förhoppningsvis få det bekräftat. Hela dagen hade ryggen i fokus - eller rättare sagt att försöka få ryggen bättre. Körde allt jag kom på med vila, ligga med benen i 90 grader, spikmatta, varm vetepåse, promenad, rörlighetsövningar, tryck och massage och slutligen varmt bad. Det hade viss effekt, speciellt kvällsbadet då det kändes som att jag kunde slappna av för första gången sedan morgonen. Nu är status ungefär samma men ändå lite bättre. Kroppen alltså, som man tar den för givet när den är frisk och mår bra. Längtar efter att få känna mig som vanligt igen och framförallt slippa det här energiraset som kommer nästan dagligen. Läs även: → Berättelser från mitt liv #12
