Klockan är 10.01 och jag befinner mig ute på havet. Vi styr mot nästa hamn och är inne på näst sista dagen av resan. Känner mig fortfarande nyvaken trots att vi klev upp en bit innan sju. Vi har precis upplevt en soluppgång som bara kan beskrivas som magisk. Kaffe smakar alltid gott, men det är överlägset i den här miljön. Igår kväll hade jag och min projektledare Sjödén ett möte jag längtat efter. Framtiden. Hur ska vi förändra verksamheten. Vart ska vi och vilka steg behöver vi ta för att komma dit. Vi visste redan ungefär vart vi vill, nu blev det mer konkret. Det kommer innebära förändring, att flera av de uppdrag jag gör idag kommer att läggas ner för att frigöra tid till det nya. En del saker behöver avslutas för att nytt ska få tid och utrymme. Tre nya bolag ska startas, ett som är mitt och Sjödéns gemensamma. Två som rör projektet i Malmö. Vi kommer att behöva en lokal i Stockholm och vi har en lokal som byggs i Malmö i detta nu. Om två år så ser förhoppningsvis väldigt mycket annorlunda ut och allt detta är verklighet. Up and running och allt det där. Jag pendlar mellan att vara här och nu, i allra högsta grad uppslukad av närvaro i allt vi gör här på resan och att ibland filura framåt i allt som väntar. Trivs! Det är mycket pirr inblandat när jag kommer i kontakt med framtiden. Både jobbmässigt och i ja, en man som kommit in i mitt liv. Vilken dagbok detta blev. Hej hej! Jag är kär. En detalj jag kanske inte nämnt för er innan 🥰 Jahapp. Fick precis nu en rykande kopp kaffe av Sjödén. Havet glittrar. Raggsockorna värmer fosssingarna. Igår lekte jag och Edith med lego en timme över facetime. Den här veckan får jag möta fantastiska kvinnor i mitt jobb. Där hemma väntar kärlek. Livet är fint!
