Att köpa med pizza och sätta sig på bryggorna i två timmar med en bästis kan göra en tisdag kväll till något mer. Läste ett blogginlägg som var flera år gammalt där jag skrev att jag längtade efter fler spontana utflykter, picknickar och stunder som gjorde att vardagen kändes extra men att jag inte förstod hur jag skulle få in det så som livet såg ut. Det väckte olika känslor i mig. Både att fasen vad fint att jag lever på ett annat sätt nu och att så mycket hänt sedan dess. Men också vad vilse jag gått när utflykter kändes som något som inte fick plats i livet. Tack för att jag förstod att en utflykt inte behöver vara mer än köpepizza vid vattnet där man bor och tack för att jag lärde mig att häng med vänner i en kvart, en timme eller två är lika ljuvligt som de långa dejter som sträcker över en hel dag. Tack för vänner som Linda som trots hur sällan man ses eller hörs för att man är på geografiskt olika platser ändå tar vid precis där man slutade när man ses igen. Tack till Edith som inte ramlade i vattnet trots diverse akrobatiska språng på bryggan : - ) Läs även: Det här har jag ätit sedan sist
