Tusen tack för alla frågor i frågestunden! Delar upp det i flera inlägg då flera frågor var långa. Först ut - om att bryta upp efter 30 ↓Hej! Jag undrar om du kan berätta lite om hur det är att vara singel, bryta upp från långt förhållande osv. Är 34år och i en lång relation (9år) som är fin på många vis, han är en jättesnäll och bra kille men det har under en längre period känts fel. Olika saker som skaver i förhållandet. Jag går med sådan ångest och sorg, vet inte om jag ska stanna kvar eller bryta upp. Det är ett helt liv jag tillbringat med honom, ska jag bli singel nu? Börjar bli äldre, har inga barn så hela den frågan surrar i huvudet också. Jag har ingen lust att gå ut och träffa någon ny, vill hellre vara själv men samtidigt rädd för det, rädd för att ångra att jag inte skaffar barn osv. Nu har du barn visserligen, men vill gärna höra hur du ser på hela singelfrågan, känns som det liksom inte går att bryta upp vid den här åldern, speciellt inte när det är en så skör ålder gällande barnfrågan (bryter vi upp finns inte tid att träffa någon ny som det kanske blir barn med speciellt inte när det känns som jag skulle vilja vara singel ett bra tag). Hur vet man om man ska göra slut eller försöka lappa det som skaver eller känns fel (mycket att attraktionen är borta i mitt fall)? Hur är det att vara singel när man är ”äldre”? Kan man vara singel, utan barn, i resten av sitt liv från denna ålder, och lycklig?Först vill jag med all omtanke ifrågasätta att du pratar om dig själv som äldre - du är 34! Livet har precis börjat. Utifrån det du beskriver vill jag be dig lyssna på det ditt hjärta säger dig. Att stanna kvar i en relation man inte mår bra i och trivs med för att få barn är inte rättvist mot någon. Att få barn tillsammans när relationen inte är där den behöver vara är inte att ge någon bra förutsättningar för föräldraskap och småbarnslivet. Lyssna till din intuition, hur läskigt det än är.Du är ung och är det något vi vet så är det att livet kan vända på en sekund - åt alla håll. Det är både skrämmande och fantastiskt. Vi kan förlora det vi har imorgon, träffa vår livs kärlek på måndag, få ett erbjudande vi inte känner till idag, träffa någon som känner någon som leder till något, en dörr kan öppnas och en annan stängas. Det är livet och det är pågår här och nu, hela tiden.Jag bröt upp från min tio åriga relation när jag var 31 år gammal, med en snart tvåring dotter och gift. Det var mitt livs svåraste och jobbigaste beslut - och det bästa. Ser tillbaka på våra år tillsammans med tacksamhet, det var så rätt då och hade varit så fel om vi fortsatt. Jag är också tacksam över att ha varit singel i vuxen ålder. Den där singelperioden efter skilsmässan lärde mig massor, framförallt om mig själv. Att välja att leva tillsammans är en gåva, likaså är att släppa varandra fria om kärleken inte längre finns kvar. Det finns inget rätt svar på frågan om vad du borde göra. Läs det du skrivit och känn in kroppen. Vad säger hjärtat? Befria dig från att kalla dig själv äldre. Ta beslut som är förankrade i dig och inte föreställningar om hur man borde göra eller hur man borde leva sitt liv.Läs även: Hittade dagsbokstexter från min utmattning
